Demokratins grindvakter

2014 års statliga Demokratiutredning kom nyligen fram till att det behövs fler möjligheter för medborgarna att påverka politiken direkt. 

I utredningen påpekas att valdeltagandet sjunker bland vissa befolkningsgrupper. Samtidigt minskar de politiska partiernas medlemskap och det kan också konstateras att ojämlikheten inom kommunalpolitiken ökar.

Demokratin som vi känner till den kan med andra ord komma att urholkas om vi inte klarar av att återskapa tilltro till den, exempelvis genom att sänka tröskeln till medborgerligt engagemang i politiken. 

I den senaste demokratiutredningens slutrapport SOU 2016:5 ”Låt fler forma framtiden” föreslås därför bland annat att enskilda individer ska kunna påverka politiken direkt mellan valdagarna.

Demokratiutredningens resultat publicerades i januari i år – då hade Landskronas kommunfullmäktige nyss hunnit rösta nej till Vänsterpartiets förslag att införa möjligheten att lämna medborgarförslag i Landskrona.

I Landskrona, en kommun där valdeltagandet i kommunalvalet 2014 låg hela 12-14 procentenheter under deltagandet i Lomma eller Vellinge, var socialdemokraterna rörande överens med sina borgerliga och sverigedemokratiska kollegor om att det inte behövs mer medborgarinflytande.

Kan det bero på okunskap? Min vädjan till alla er som röstade mot Vänsterpartiets förslag att införa medborgarförslagsrätten i Landskrona: Läs i lugn och ro SOU 2016:5 och begrunda. Ni kanske kommer till bättre insikt.

Fast jag tror att Landskronapolitikerna helt enkelt är nöjda med sakernas tillstånd här. De är ju grindvakter åt folkviljan i hela 4 år och det känns kanske tryggt - för dem.

Det rimmar illa med min egen vision om att bo och verka i en stad där medborgarna faktiskt bjuds in att diskutera och påverka politiken. Varje dag på året och utan att behöva knacka på hos ointresserade lokalpolitiker. Även mellan valdagarna.

Min motion om medborgarförslag har alltså röstats ner, det får jag ju acceptera. Men för att sänka tröskeln till medborgerligt inflytande åtminstone en smula ändå, så kommer jag framöver lämna in så många motioner som möjligt som har sitt upphov utanför kommunfullmäktige.

Det är ett pyttelitet steg mot mer folkligt inflytande. Men i alla fall ett steg. Först ut var en motion om ”Tidiga integrationsinsatser” från ett politiskt parti som saknar eget mandat i Landskronas kommunfullmäktige. Ytterligare två förslag från privatpersoner lämnas in inom kort. Och fler ”medborgarmotioner” lär det bli innan september 2018. 

Henning Süssner Rubin

Den här texten finns f.ö. i lätt ändrad form också på http://www.landskronadirekt.com/planket/. Och så får vi snart se om Helsingborgs Dagblad befinner den värdig för publicering på "Min Mening" (Prognos: knappast.)

Snart också i Landskrona? (Graffitivägg) :-)

Medborgarinflytande versus "synpunktshantering"

Landskrona är en stad som imponerar på många sätt.

En (ohelig) allians bestående av Liberalerna, Moderaterna, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna har under flera års tid jobbat för ett "vägval Landskrona" som går ut på att bygga nytt nära havet för rikt folk och sanera bort sociala problem i centrum. 

Samma gäng sätter också hopp på "Europaspåret", drömmen om en ny fast förbindelse mellan Danmark och Sverige som ska gå via Landskrona. På så sätt ska Europas påstådda geografiska centrum äntligen få ligga mitt i centrum, fast på riktigt.

Vänsterpartiet har däremot velat se en utveckling av hela staden - Stadshuspolitikerna glömmer nämligen i farten ofta av att det redan finns många människor i Landskrona, fast lite utanför centrum och lite längre bort från Norra Borstahusen. Människor som skulle kunna delta i utvecklingen av staden, om de bara fick.

Men det får de inte.

Det är på sätt och vis inte konstigt att många människor i Landskrona känner ett utanförskap som bland annat yttrar sig i ett mycket lågt valdeltagande: I Landskrona stad fattas slentrianmässigt många politiska beslut som är bristfälligt förankrade bland allmänheten. Det finns en rad exempel på beslut i nämnder och kommunfullmäktige, där medborgar- och/eller brukarperspektivet var av mycket underordnad betydelse. 

I Landskrona som inte är särskilt stor, vare sig geografiskt eller till befolkningsantalet, borde det dock egentligen vara enkelt att motverka den här trenden. Vänstern har därför föreslagit att släppa in så många medborgare som möjligt i formella beslutsprocesser och ge alla Landskronabor möjlighet att lämna medborgarförslag till kommunfullmäktige.

Det blev dock tummen ner. 

Ovan nämnda gäng, L/M/SD/MP, vill förstås kunna köra på med sitt "Vägval" utan störande moment som medborgare med åsikter. Sossarna tyckte, så vitt jag förstod, att de redan driver precis alla frågor som är bra för medborgarna. Så varför ska medborgarna själva har någon talan? Konsekvensenligt så röstade de också emot förslaget.

Också förslaget att inrätta ett medborgarråd bestående av representativt utvalda Landskronabor, exempelvis enligt den modell som Malmö har utvecklat, dissades. Ett sådant råd skulle ha kunnat vara ett bra sätt att förankra sådana beslut som folk annars brukar få reda på först när de i princip redan är klubbade. Men nix.

Vårt förslag att varje förvaltning ska ta fram en egen handlingsplan för att förbättra medborgar- och brukardialogen inom respektive förvaltnings ansvarsområde, antogs däremot. Men det lär inte spela någon roll. Individ- och familjenämnden menar exempelvis och mycket talande i sammanhanget att någon sådan handlingsplan inte behövs: kommunen har ju deltagit i en enkät om medborgarinflytande som Sveriges kommuner och landsting har gjort. (Verkligen imponerande!) och att det går att lämna "synpunkter" direkt på webben.

Mycket riktigt så kan alla här i Landskrona lämna in synpunkter via hemsidan: "Den person som lämnar in en synpunkt får ange vad det är för typ av synpunkt. När synpunkten har hanterats så ska ärendet avslutas." hette det talande i den kommunala kommunikationsavdelningens senaste nyhetsbrev. 

Att "hantera synpunkter" innebär dock tyvärr inte att de skulle tas på allvar eller leda någonvart, men det förs i alla fall statistik över dem. Alltid något!

Ledsen Stadshuset, men jag tycker inte att min rätt som medborgare att skicka en synpunkt som blir en siffra i en statistik över inlämnade synpunkter är en särskilt imponerande insats för fördjupad lokal demokrati. 

Jag är också rätt så trött på att kommunpolitiken i Landskrona är så pass insnöad: De som styr prioriterar luftslott som Europaspåret och utsikten att Landskrona med lite tur och Guds och havets hjälp snart har ungefär samma befolkningsstruktur som Staffanstorp eller Bjärred. Påhejade av SD som ibland låter mer ivriga än självaste Torkild Strandberg i sammanhanget. Det stora oppositionspartiet är sig själv nog och klagar mest över att det inte längre är de själva som får hålla i taktpinnen.

Det lilla oppositionspartiet då, Vänsterpartiet? Vi har också våra käpphästar ("Satsa mer på Norrestad!") och är säkert också lika självgoda som alla de andra, utifrån sett. 

Det hade därför varit väldigt bra för demokratin i Landskrona om fler röster tilläts äntra den kommunalpolitiska scenen. Sådana oberoende röster behövs, de skulle kunnat berikat det politiska livet i staden. De skulle kunna ha bidragit till att fler människor orkar bry sig. De skulle kunna ha lett till projekt som kanske hade kunnat samla hela kommunfullmäktige - det finns ju många bra förslag som egentligen inte behöver ha någon ideologisk hemvist på den politiska höger-vänsterskalan. 

Men nej. Sådana röster, medborgarnas röster är inte välkomna. Eller ju, de är välkomna om folk bara har "synpunkter", men inga krav - och ingen rätt att dessa synpunkter någonsin tas på allvar. Medborgarförslagsrätten hade medfört att alla har en rätt på en ändamålsenlig "beredning". 

För att ändå skapa lite utrymme för fördjupad demokrati i Landskrona kommer jag därför gladeligen lämna in medborgarförslag  - ty när jag sätter min underskrift under dem så blir de plötsligt "motioner",  därför att jag är kommunfullmäktigeledamot. På så sätt tvingas politiken befatta sig med dem - och det gör att de får ett forum, de noteras plötsligt av lokala media, de blir föremål för diskussion. 

Först ut är en motion om tidiga integrationsinsatser, dvs språkundervisning och praktikplatser för nyanlända utan svenskt personnummer som idag står helt utanför SFI-systemet och Arbetsförmedlingens ansvar. Fler sådana "medborgarmotioner" är på gång. Och alla ni som läser det här är uppmanade att lämna in ännu fler. 

Vad kan man då motionera om? Precis allt du kan tänka sig - så länge det handlar om något som kommunen kan och ska göra. Så var kreativa och hör av er, enklast genom att klicka här. 

Vart är Landskrona på väg?

Jo, det kan man fråga sig.

 

Enligt en liten kommunal reklambroschyr med ovanstående rubrik så är vägen till lycka klart utstakad: Vi bygger nära havet  - alla blir glada.

 

Det är i alla fall den paroll som Landskrona stad delar ut via Per Fredrik von Platen, stadsbyggnadschefen.  

 

”Men det viktiga är inte de nya husen, utan alla de som vill bo i dem. De som flyttar hit sin kreativitet och skattekraft”, heter det i broschyren.

Äntligen, äntligen får vi alltså den befolkning vi vill ha – kreativa människor med ”skattekraft”.

Samtidigt på annan plats: Stadsdelen Öster, nerlusat med socialbidragstagande individer, ska saneras av privatafastighetsbolag - med kommunala pengar. Landskrona ska för detta ädla ändamål ta 95,5 miljoner pix från stadens pensionsreserv. Vi ska få nya moderna hus – och nya österbor. Ty, de som bor där nu lär ju inte nödvändigtvis ha råd att bo kvar efter alla de utlovade saneringarna. Modernt boende kostar - och ger Landskrona nya människor med mycket kreativitet och stor skattekraft.

 Hurra.

 

Alldeles oavsett det faktum att somliga varnar för alltför optimistiska befolkningsprognoser så hävdas det friskt att  välbeställda (och kreativa!) medborgare inom en snar framtid kommer att flockas i Landskrona: ”Efterfrågan är redan stor. För inga löpsedlar i världen kan svärta ner Landskronas makalösa läge.”

 

Visst, visst. Det ser man ju när man passerar de tomma lägenheterna i Nyhamn.

 

Jag läser vidare i den kommunala propagandabroschyren att alla invändningar som olika aktörer har framfört mot kommunens planer att förvandla Norra Borstahusen till ytterligare ett villa- och radhusreservat är - osanna.  

Det är väl bara att vänta och se.

 

Propagandastilen känns i alla fall igen. ”Slutsegern är nära”, hette det så sent som i april 1945 i mitt hemland. Ja, ja. det gick ju som det gick. Men bara man tror på’t, så…

 

 

Avdelning: Skitsnack

Ordföranden för Sverigedemokraternas kvinnoförbund Carina Herrstedt menar att det skulle vara naivt att påminna om statistik om mäns våld mot kvinnor – statistik som visar att mäns våld mot kvinnor tyvärr är ytterst vanligt förekommande i alla samhällsgrupper.

Hon skriver att ”våld mot kvinnor fördöms och föraktas i Sverige”. Och så hävdar Carina G bestämt att det skulle finnas något som heter ”vanligt svartsjukevåld”.

A slip of mind? Eller helt enkelt bara uttryck för att SD-kvinnorna faktiskt tycker att det är helt okej att svartsjuka män ska få ägna sig åt lite hederligt och vardagligt relationsvåld?

Tack för det, Carina! Tydligare än så kan det ju inte bli. Om våld i personliga relationer på det här sättet ses som något ”vanligt”, jo, då finns det faktiskt och uppenbarligen en risk att det här våldet  nonchaleras och osynliggörs, Carina Herrstedt.

Vänsterpartiet har reagerat på det senaste fallet av dödligt våld mot en kvinna i Landskrona genom att efterlysa resurser till en tjejjour och samordnade insatser av olika aktörer. Inte minst för att motverka det som kallas för ”hedersrelaterat våld”.

Jag kan inte se något ”naivt” i det.

Däremot kan jag se det som tydligt ideologiskt motiverat att just Carina Herrstedt och SD intresserar sig för övergrepp som lämpar sig som bränsle i en debatt som egentligen handlar om något annat än patriarkalt våld. Allt snack om hedersvåld blir bara ett redskap för att sprida ett illa dolt rasistiskt budskap. Det har vi varit med om för:

Henning Süssner Rubin

Ordförande Vänsterpartiet Landskrona

Det där med Earth hour

Vi snor detta. Kan ju relateras till det faktum att de andra partierna i Landskrona inte tycker att en köttfri dag är något vidare viktigt:

Det här med Earth Hour. Alla kommuner är på men samtidigt vägrar de en köttfri dag i veckan. Skulle vi verkligen släckta ALLA lampor i Sverige ett dygn skulle vi spara ca 19000 ton koldioxid. Om alla i Sverige skippade köttet och de värsta mejeriprodukterna för en dag, skulle vi spara dubbelt så mycket: 38000 ton koldioxid. Tre och en halv köttfridag i veckan skulle alltså innebära lika stor minskning av koldioxidutsläpp som om vi släckte ned allt, för gott.

Klart slut.

Kära Landskrona Direkt...

En liten kommentar ang Landskrona Direkts något märkliga formulering "Trots att Vänsterpartiet i Landskrona flaggat för fler utomparlamentariska aktiviteter väljer man nu allt oftare också att ta debatten i fullmäktige."

För det första så ska den fria pressen ha tack för uppmärksammandet av (v)åra interpellationer.

Det är just därför vi väljer att ställa dem: för att skapa uppmärksamhet i angelägna frågor. Svaren vi får av den borgerliga treklövern är ju oftast ändå inte så värst intressanta.

Det är f.ö. det faktum att vi inte får delta i nämndearbetet som har lärt oss att använda fullmäktige som en arena för politik. Där har ni en förklaring varför Vänsterpartiet har blivit rätt så flitigt där.

För det andra så är det talande att man väljer att ställa parlamentariskt arbete i motsats till utomparlamentariska aktiviteter. Utom-parlamentariskt arbete är dock inte anti-parlamentariskt arbete.

Skulle man som journalist tänka efter en liten stund är det kanske inte svårt att förstå att saker och ting hänger ihop: Parlamentariska arbetet är förstås bara en del av ett större sammanhang. Inget självändamål, snarare ett verktyg. Ett verktyg för förändring.

Jag citerar Karl Liebknecht:



"Vill man uppnå parlamentariska framgångar så gäller det att den parlamentariska oppositionen inte är det sista, utan bara det första, inte det starkaste, utan det svagaste trumpkortet; att den inte är slutet, utan början, att partiet har en utomparlamentarisk makt bakom sig."


Så är det. Och vi får väl se om Vänsterpartiet Landskrona klarar av att leva upp till detta. Annars vore vi ju bara ett parti som alla de andra.

Gudbevare.


Henning Süssner Rubin

PS: Liebknecht är väl inte det mest kända namnet i Sverige. Han valde sitt samvete framför statsräsongen och partipiskan och röstade i december 1914 mot den tyska regeringens ansökan om nya krigslån. Han uteslöts först ur sin riksdagsgrupp, sedan ur sitt parti och fängslades i två år för sin fredsaktivism. 1919 mördades han för sin övertygelse. Innan dess hann han, bl a tillsammans med Rosa Luxemburg, att grunda Tysklands kommunistiska parti (KPD). DS

Kort fullmäktigerapport - 30/1-2012

Gårdagens kommunfullmäktige bjöd inte på några större överraskningar.

Kvällens långsittning inleddes med en längre diskussion om den borgerliga treklöverns arbetsmarknadspolitik. Torkild Strandberg m fl tydliggjorde att det är nya bostäder för välbemedlade som ska lösa Landskronas problem med arbetslöshet. Befolkningen ska bytas snarare än att sättas i arbete.

Treklöverns plan att stänga det offentliga rummet vid Jönsaplan genom att smälla dit en gated community för rikt folk (som t.o.m. ska "kunna angöra sina lägenheter från vattnet" i en stängd "veneziansk gårdsmiljö") åkte på en återremiss.

I den avslutande debatten fick (v)i och sossarna veta att det är meningslöst och elakt att "förhala" borgerliga planer.

Sverigedemokraterna biföll som vanligt allt som kom från borgerligt håll.

Inga överraskningar som sagt.

Men vi kan glädja oss över att Lennart Jönsson och Heidi Ukkola Grönlund gjorde premiär i fullmäktige.

Läs mer i HD: http://hd.se/landskrona/2012/01/30/aterremiss-pa-detaljplan-for/

Nytändning!

Landskronavänstern gjorde en bra valrörelse år 2010.

Vi fanns ute på gator och torg, knackade dörr, gjorde oss hörda, tog fajten mot SD. Det gav oss fler röster än i valet år 2006. Och framför allt många nya medlemmar.

Tyvärr har det inte synts utanför vår partilokal eller kommunfullmäktiges sammanträdeslokal. I fjol hände det mycket med och inom Landskronavänstern, men vi har varit dåliga att visa oss på stans gator och torg.

Det ska vi ändra på!

Landskrona är en stad med en stolt arbetarrörelsetradition. Det är vår stad.

Att denna stolta stad styrs av en maktfullkomlig borgarallians med stöd av ett maktkåt litet miljöparti, en  treklöver som dessutom är beroende av maktsugna sverigedemokrater är egentligen inget annat än skamligt.

Det är dock i mångt och mycket också vårt fel att det blev som det blev.

Vi har varit trötta och gnälliga. Att skrika högst gör tyvärr inte att folk lyssnar på en, även om man har rätt.

Vi har helt enkelt inte framstått som ett vettigt alternativ för alla de landskronabor som varit missnöjda med sossarnas decennielånga styre i vår stad.

Istället blev det bondfångare från höger och en fryntlig folkpartistisk lokalpamp som fått leva på det fortsatta missnöjet i stan.

Men det ska vi se till att ändra på.

(V)i ska bli det självklara valet för alla de som tror att man kan lösa stadens problem utan att slösa skattepengar på vinstdrivande kapitalister. Utan att lägga ner stadens föreningslokaler. Utan alla dessa avgiftshöjningar. Utan vräkningar av barnfamiljer. Utan skitsnack om invandrare. Utan arbetsplikt för folk som behöver försörjningsstöd. Utan höjda politikerarvoden.

Nu tar en ny, entusiastisk styrelse över i Vänsterpartiet Landskrona.

Vi lovar att det kommer att märkas!

Vänta bara och se.

Henning S Rubin