Landskronas kommunfullmäktige den 4 april 2016, en orättvis betraktelse

Måndagens kommunfullmäktigesammanträde i Landskrona bjöd på långa debatter om ekonomi samt ett bråk om kommunens planerade vägbygge i Karlslund. Detta kan man förstås läsa mer om i lokalpressen. 

Här kommer en kort "orättvis betraktelse" om hela tillställningen, från mitt vänsterperspektiv. 

I sedvanlig ordning var kommunstyrelsens ordförande Torkild Strandberg en av de centrala aktörerna på mötet, som vanligt ivrigt påhejad av Sverigedemokraternas starke man, "oppositionspolitikern" Stefan Olsson. Samt stundvis faktiskt också av någon åsiktsfrände från de egna leden. 

Mötet ägnade nära 2 timmar åt diskussionen av 2 interpellationer -  som egentligen gick ut på samma sak: finns någon plan om ekonomi hos de starka männen i Stadshuset eller inte?- men församlingen hann också behandla  årsredovisningarna för 13 kommunala bolag. 

Dessa klubbades i snabb takt utan någon som helst diskussion. Ett påpekande av vänstern att det kändes på något sätt otidsenligt att exempelvis Landskrona stadsutveckling AB är ett bolag med 1,5 välbetalda manliga anställda (som kostade bolaget den blygsamma summan 2 743 053 kr.) som styrs av en styrelse bestående av 10 män och 0(!) kvinnor väckte knappt någon reaktion. 

Kvällen avslutades med diskussionen av en ny arbetsgivarpolicy för Landskrona stad. Vänsterpartiet ville understryka att Landskrona stad som arbetsgivare ska verka för attraktiva arbetsvillkor och yrkade på följande tillägg:

”Landskrona stad eftersträvar att skapa goda arbetsvillkor för samtliga anställda. Ofrivilliga deltidstjänster, delade scheman och bemanningsplaner som riskerar att öka tidspress och stress bland de anställda ska i största möjliga mån undvikas.” 

Inte helt oväntat fick yrkandet tummen ner av L, M, SD och MP. Lustigt, eftersom andemeningen ändå inte skiljer sig så där jätteradikalt från Arbetsmiljöverkets nya Föreskrifter om organisatorisk och social arbetsmiljö. Men, men,  vad kan man vänta sig av den oheliga allians som styr Landskrona?!
Fast vi fick i alla fall cred från socialdemokraterna. Alltid nåt. 

Vad nu då? Jo, undertecknad med kamrater får hämta sig och så fortsätter cirkusen den 25/4-2016.

Vill du bidra till cirkusprogrammet? Hör av dig till landskrona@vansterpartiet.se och skicka ett medborgarförslag!

Avslutningsvis en bild på några sovjetiska hockeyspelare. För sköjs skull.

Medborgarinflytande versus "synpunktshantering"

Landskrona är en stad som imponerar på många sätt.

En (ohelig) allians bestående av Liberalerna, Moderaterna, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna har under flera års tid jobbat för ett "vägval Landskrona" som går ut på att bygga nytt nära havet för rikt folk och sanera bort sociala problem i centrum. 

Samma gäng sätter också hopp på "Europaspåret", drömmen om en ny fast förbindelse mellan Danmark och Sverige som ska gå via Landskrona. På så sätt ska Europas påstådda geografiska centrum äntligen få ligga mitt i centrum, fast på riktigt.

Vänsterpartiet har däremot velat se en utveckling av hela staden - Stadshuspolitikerna glömmer nämligen i farten ofta av att det redan finns många människor i Landskrona, fast lite utanför centrum och lite längre bort från Norra Borstahusen. Människor som skulle kunna delta i utvecklingen av staden, om de bara fick.

Men det får de inte.

Det är på sätt och vis inte konstigt att många människor i Landskrona känner ett utanförskap som bland annat yttrar sig i ett mycket lågt valdeltagande: I Landskrona stad fattas slentrianmässigt många politiska beslut som är bristfälligt förankrade bland allmänheten. Det finns en rad exempel på beslut i nämnder och kommunfullmäktige, där medborgar- och/eller brukarperspektivet var av mycket underordnad betydelse. 

I Landskrona som inte är särskilt stor, vare sig geografiskt eller till befolkningsantalet, borde det dock egentligen vara enkelt att motverka den här trenden. Vänstern har därför föreslagit att släppa in så många medborgare som möjligt i formella beslutsprocesser och ge alla Landskronabor möjlighet att lämna medborgarförslag till kommunfullmäktige.

Det blev dock tummen ner. 

Ovan nämnda gäng, L/M/SD/MP, vill förstås kunna köra på med sitt "Vägval" utan störande moment som medborgare med åsikter. Sossarna tyckte, så vitt jag förstod, att de redan driver precis alla frågor som är bra för medborgarna. Så varför ska medborgarna själva har någon talan? Konsekvensenligt så röstade de också emot förslaget.

Också förslaget att inrätta ett medborgarråd bestående av representativt utvalda Landskronabor, exempelvis enligt den modell som Malmö har utvecklat, dissades. Ett sådant råd skulle ha kunnat vara ett bra sätt att förankra sådana beslut som folk annars brukar få reda på först när de i princip redan är klubbade. Men nix.

Vårt förslag att varje förvaltning ska ta fram en egen handlingsplan för att förbättra medborgar- och brukardialogen inom respektive förvaltnings ansvarsområde, antogs däremot. Men det lär inte spela någon roll. Individ- och familjenämnden menar exempelvis och mycket talande i sammanhanget att någon sådan handlingsplan inte behövs: kommunen har ju deltagit i en enkät om medborgarinflytande som Sveriges kommuner och landsting har gjort. (Verkligen imponerande!) och att det går att lämna "synpunkter" direkt på webben.

Mycket riktigt så kan alla här i Landskrona lämna in synpunkter via hemsidan: "Den person som lämnar in en synpunkt får ange vad det är för typ av synpunkt. När synpunkten har hanterats så ska ärendet avslutas." hette det talande i den kommunala kommunikationsavdelningens senaste nyhetsbrev. 

Att "hantera synpunkter" innebär dock tyvärr inte att de skulle tas på allvar eller leda någonvart, men det förs i alla fall statistik över dem. Alltid något!

Ledsen Stadshuset, men jag tycker inte att min rätt som medborgare att skicka en synpunkt som blir en siffra i en statistik över inlämnade synpunkter är en särskilt imponerande insats för fördjupad lokal demokrati. 

Jag är också rätt så trött på att kommunpolitiken i Landskrona är så pass insnöad: De som styr prioriterar luftslott som Europaspåret och utsikten att Landskrona med lite tur och Guds och havets hjälp snart har ungefär samma befolkningsstruktur som Staffanstorp eller Bjärred. Påhejade av SD som ibland låter mer ivriga än självaste Torkild Strandberg i sammanhanget. Det stora oppositionspartiet är sig själv nog och klagar mest över att det inte längre är de själva som får hålla i taktpinnen.

Det lilla oppositionspartiet då, Vänsterpartiet? Vi har också våra käpphästar ("Satsa mer på Norrestad!") och är säkert också lika självgoda som alla de andra, utifrån sett. 

Det hade därför varit väldigt bra för demokratin i Landskrona om fler röster tilläts äntra den kommunalpolitiska scenen. Sådana oberoende röster behövs, de skulle kunnat berikat det politiska livet i staden. De skulle kunna ha bidragit till att fler människor orkar bry sig. De skulle kunna ha lett till projekt som kanske hade kunnat samla hela kommunfullmäktige - det finns ju många bra förslag som egentligen inte behöver ha någon ideologisk hemvist på den politiska höger-vänsterskalan. 

Men nej. Sådana röster, medborgarnas röster är inte välkomna. Eller ju, de är välkomna om folk bara har "synpunkter", men inga krav - och ingen rätt att dessa synpunkter någonsin tas på allvar. Medborgarförslagsrätten hade medfört att alla har en rätt på en ändamålsenlig "beredning". 

För att ändå skapa lite utrymme för fördjupad demokrati i Landskrona kommer jag därför gladeligen lämna in medborgarförslag  - ty när jag sätter min underskrift under dem så blir de plötsligt "motioner",  därför att jag är kommunfullmäktigeledamot. På så sätt tvingas politiken befatta sig med dem - och det gör att de får ett forum, de noteras plötsligt av lokala media, de blir föremål för diskussion. 

Först ut är en motion om tidiga integrationsinsatser, dvs språkundervisning och praktikplatser för nyanlända utan svenskt personnummer som idag står helt utanför SFI-systemet och Arbetsförmedlingens ansvar. Fler sådana "medborgarmotioner" är på gång. Och alla ni som läser det här är uppmanade att lämna in ännu fler. 

Vad kan man då motionera om? Precis allt du kan tänka sig - så länge det handlar om något som kommunen kan och ska göra. Så var kreativa och hör av er, enklast genom att klicka här. 

Skratta? Gråta? Landskrona!

Landskronas stadsdirektör Christer Pålsson får sparken efter knappt fyra månader till en kostnad på så där 2 miljoner kronor.

När herrarna Pålsson, Andersson och Strandberg inte kan komma överens så kostar det oss alla 2 miljoner. Torkild Strandberg vill ju gärna framstå som en handlingens man. Koste det vad det koste ville.

Och detta i en kommun som inte vill satsa extra resurser på en handlingsplan mot barnfattigdomen, som skär ner inom hemtjänsten och som precis har klubbat extra avgifter för trygghetslarm åt åldre (pga kostnaderna...).

Ska man skratta eller gråta? Eller bara bli förbannad?!

Jag är benägen att skratta.

Landskrona håller på att bli ett slags realsatir på hur politik inte borde vara. Starka män som är ungefär så som vanligt folk tror att "politiker" i största allmänhet är: Självgoda, pampiga, inkompetenta... Manusförfattarna till Borgen kunde faktiskt hitta en del inspiration här i Landskrona.

Tänk bara på att Landskrona (i sig skrattretande) värdegrund vid namn "BRA” där B står för bemötande, R för resultat och A för ansvar.

Värdegrunden beskrivs på kommunens hemsida bl a med de här formuleringarna:

”Vi som arbetar i Landskrona stad har ett professionellt och respektfullt bemötande, gentemot den demokratiska processen, våra kommuninvånare och övriga aktörer, men självklart också gentemot varandra i organisationen.”

”Vi verkar för ett effektivt resursutnyttjande och tar aktivt ansvar för att utveckla vår verksamhet.”

”Vi bidrar till att skapa goda arbetsplatser som präglas av engagemang och arbetsglädje. Vi tar ansvar för att vara goda förebilder för Landskrona”

Läs, begrunda och försök applicera det här på fallet Pålsson.

Skrattretande, icke sant?

I Stadshuset handlar mycket om att de som sitter där med sin makt gärna vill, men inte kan göra vissa saker.

Vad? Jo, våra kommunpampar vill förvandla en gammal industristad på dekis till ett paradis för rikemansfolk vid det natursköna Öresund. Önskebilden är en stad där handel och kommers frodas och barnfmiljer med skattekraft bor lyckligt nära havet.

Därtill kommer att vår egen kommunpåve Torkild Strandberg verkar tro att han får styra och ställa till som han behagar. Och bakom Strandberg verkar Börje Andersson finnas som vår egen grå eminens, mannen som tycker att demokrati "är en dålig ursäkt för ineffektivitet". Christer Pålsson verkar ha haft en annan åsikt - och fick gå. 

Det som är intressant i sammanhanget är att det hela egentligen är beroende av sverigedemokraternas goda vilja. Helt oavsett vad Torkild och Börje kan tänkas hitta på.

Och mycket riktigt så har Torkild Strandberg sin främsta vapendragare i SD LAndskronas starke man Stefan Olsson.

Tur bara att Olsson är så pass lojal mot borgarstyret: annars skulle SD faktiskt kunnat påverka politiken i Landskrona hemskt mycket mer om de bara ville. Hittills har de inte fått ut så hemskt mycket mer än en politisk sekreterartjänst (som av en slump innehas av Stefan Olsson).

Läs även Vänsterpartiets frågor ang Pålssonaffären.