Stå upp för din förort

Jag läser en artikel i DN som beskriver en process som känns igen här i Landskrona - stadens förorter tillåts förvandlas till sociala öknar eftersom, så lyder tesen i artikeln, kommunpolitikerna "tappade förtroendet för planering". 

Vete fan. Här i härliga Landskrona händer det här definitivt med flit: stadsdelar i Landskrona där folk med "låg skattekraft bor" skall förvandlas till sociala öknar. Landskronas framtidsdiskussioner kretsar uteslutande kring "attraktiva" och förstås havsnära nya bostadsområden. Det var så på sossarnas tid då Nyhamn byggdes. Det är så idag. Torkild Strandberg och hans stödpartier SD, M och MP går dockl längre än S. De stämplar hela Norrestad helt enkelt som "oattraktivt" och stadsdelens invånare i stort sett som icke önskvärda. 

Och det märks i kommunalpolitiken. Kommunens pengar går till bygget av Norra Bostahusens nya villakvarter. I Norrestad fick kommunägda Landskronahem ägardirektiv som har medfört att hyreslägenheter har rivits för att göra tillgången till dem sämre.

Rivningen av lägenheter på Emaljgatan.

Socialdemokraternas gamla hyrespolicy har skärpts ännu mer för att göra det omöjligt för en stor grupp människor att få ett eget tak över huvudet. I konsekvens främjas en svart marknad för andra- och tredjehandskontrakt på lägenheter och trångboddhet.
Ett skolcentrum har tömts på verksamhet och ska snart jämnas med marken. Allmännyttans lägenhetsbestånd kan dessutom komma att säljas ut - för att samla ihop det kapital som behövs för att (lyx-)renovera någon annanstans.
Det placeras dessutom just nu alltfler ensamkommande ungdomar i ett område där det inte finns så mycket annat att göra än att promenera runt eller måhända sparka boll på en lagom försummad bollplan. Snacka om att provocera ännu mer sociala problem.

Sammanfattningsvis stinker det här klassföraktet, låt oss se till att bekämpa det.

Demokratins grindvakter

2014 års statliga Demokratiutredning kom nyligen fram till att det behövs fler möjligheter för medborgarna att påverka politiken direkt. 

I utredningen påpekas att valdeltagandet sjunker bland vissa befolkningsgrupper. Samtidigt minskar de politiska partiernas medlemskap och det kan också konstateras att ojämlikheten inom kommunalpolitiken ökar.

Demokratin som vi känner till den kan med andra ord komma att urholkas om vi inte klarar av att återskapa tilltro till den, exempelvis genom att sänka tröskeln till medborgerligt engagemang i politiken. 

I den senaste demokratiutredningens slutrapport SOU 2016:5 ”Låt fler forma framtiden” föreslås därför bland annat att enskilda individer ska kunna påverka politiken direkt mellan valdagarna.

Demokratiutredningens resultat publicerades i januari i år – då hade Landskronas kommunfullmäktige nyss hunnit rösta nej till Vänsterpartiets förslag att införa möjligheten att lämna medborgarförslag i Landskrona.

I Landskrona, en kommun där valdeltagandet i kommunalvalet 2014 låg hela 12-14 procentenheter under deltagandet i Lomma eller Vellinge, var socialdemokraterna rörande överens med sina borgerliga och sverigedemokratiska kollegor om att det inte behövs mer medborgarinflytande.

Kan det bero på okunskap? Min vädjan till alla er som röstade mot Vänsterpartiets förslag att införa medborgarförslagsrätten i Landskrona: Läs i lugn och ro SOU 2016:5 och begrunda. Ni kanske kommer till bättre insikt.

Fast jag tror att Landskronapolitikerna helt enkelt är nöjda med sakernas tillstånd här. De är ju grindvakter åt folkviljan i hela 4 år och det känns kanske tryggt - för dem.

Det rimmar illa med min egen vision om att bo och verka i en stad där medborgarna faktiskt bjuds in att diskutera och påverka politiken. Varje dag på året och utan att behöva knacka på hos ointresserade lokalpolitiker. Även mellan valdagarna.

Min motion om medborgarförslag har alltså röstats ner, det får jag ju acceptera. Men för att sänka tröskeln till medborgerligt inflytande åtminstone en smula ändå, så kommer jag framöver lämna in så många motioner som möjligt som har sitt upphov utanför kommunfullmäktige.

Det är ett pyttelitet steg mot mer folkligt inflytande. Men i alla fall ett steg. Först ut var en motion om ”Tidiga integrationsinsatser” från ett politiskt parti som saknar eget mandat i Landskronas kommunfullmäktige. Ytterligare två förslag från privatpersoner lämnas in inom kort. Och fler ”medborgarmotioner” lär det bli innan september 2018. 

Henning Süssner Rubin

Den här texten finns f.ö. i lätt ändrad form också på http://www.landskronadirekt.com/planket/. Och så får vi snart se om Helsingborgs Dagblad befinner den värdig för publicering på "Min Mening" (Prognos: knappast.)

Snart också i Landskrona? (Graffitivägg) :-)

Bort med fyrklövern!

På söndagen avgör väljarna i Landskrona vilka som ska styra i Stadshuset under de kommande fyra åren. Vi för vår del hoppas på en förändring.

Folkpartiet, moderaterna och miljöpartiet har fått styra staden i numera 8 år tack vare Sverigedemokraternas benägna stöd. Den fyrklövern vill vi ha bort. Vi önskar oss därför efter valet en stabil majoritet i Landskronas kommunfullmäktige, ett majoritetsstyre som inte är beroende av ett rasistiskt partis goda vilja.  

Som vänsterpartister vet vi annars att kommunalpolitiken i Landskrona i mångt och mycket domineras av skuggboxningen mellan de starka männen i fullmäktiges stora partier. Det  gör ett vettigt politiskt arbete i fullmäktige och nämnder svårt. Folkpartiet och socialdemokraterna har ofta valt att bråka om frågor som antalet våningar på bebyggelsen av Jönsaplan eller utrustningen av ett “digitalt kulturhus“ som ändå inte blev av. Samtidigt har skillnaderna i de större politiska frågorna stundvis varit små. Såväl socialdemokrater som folkpartister och sverigedemokrater stödjer till exempel kommunens antisociala uthyrningspolicy.

Vänsterpartiet har alltså varit det enda oppositionspartiet i Landskrona som inte vacklar i principiellt viktiga frågor. Samtidigt har vi valt att avstå från småkäbbel med de andra partierna och skuggboxning kring enstaka symbolfrågor.

Under den senaste mandatperioden hade oppositionspartierna V och S därför inget systematiskt samarbete. När somliga tyckte att Vänsterpartiet skulle nöja sig med att vara ett slags viftande svans till den socialdemokratiska pudeln sade vi ifrån. I konsekvens tackade vi nej till en så kallad valteknisk samverkan med socialdemokraterna som hade kunnat ge oss någon ersättarplats i någon mindre viktig kommunal nämnd.

Efter söndagens val kommer vi nyfiket lyssna på alla inviter om ett samarbete. Den som respekterar våra politiska ställningstaganden kan räkna med oss.

Vi för vår del välkomnar möjligheten att eventuellt kunna samarbete med nya samarbetspartners. Vi hoppas därför på väl behövliga friska fläktar i Landskronas kommunalpolitik och ser fram emot att samarbeta med Feministiskt initiativ, eventuellt också med Piratpartiet, och givetvis med ett Miljöparti som är trött på att vara beroende av Sverigedemokraterna.

Henning Süssner Rubin

Christine Lenander

Nadja Leinonen

Ray Grönlund

Vänsterpartiets fyra första namn i valet till kommunfullmäktige.

Miljöpartiets, folkpartiets och moderaternas samarbetspartner i Landskrona.

Skratta? Gråta? Landskrona!

Landskronas stadsdirektör Christer Pålsson får sparken efter knappt fyra månader till en kostnad på så där 2 miljoner kronor.

När herrarna Pålsson, Andersson och Strandberg inte kan komma överens så kostar det oss alla 2 miljoner. Torkild Strandberg vill ju gärna framstå som en handlingens man. Koste det vad det koste ville.

Och detta i en kommun som inte vill satsa extra resurser på en handlingsplan mot barnfattigdomen, som skär ner inom hemtjänsten och som precis har klubbat extra avgifter för trygghetslarm åt åldre (pga kostnaderna...).

Ska man skratta eller gråta? Eller bara bli förbannad?!

Jag är benägen att skratta.

Landskrona håller på att bli ett slags realsatir på hur politik inte borde vara. Starka män som är ungefär så som vanligt folk tror att "politiker" i största allmänhet är: Självgoda, pampiga, inkompetenta... Manusförfattarna till Borgen kunde faktiskt hitta en del inspiration här i Landskrona.

Tänk bara på att Landskrona (i sig skrattretande) värdegrund vid namn "BRA” där B står för bemötande, R för resultat och A för ansvar.

Värdegrunden beskrivs på kommunens hemsida bl a med de här formuleringarna:

”Vi som arbetar i Landskrona stad har ett professionellt och respektfullt bemötande, gentemot den demokratiska processen, våra kommuninvånare och övriga aktörer, men självklart också gentemot varandra i organisationen.”

”Vi verkar för ett effektivt resursutnyttjande och tar aktivt ansvar för att utveckla vår verksamhet.”

”Vi bidrar till att skapa goda arbetsplatser som präglas av engagemang och arbetsglädje. Vi tar ansvar för att vara goda förebilder för Landskrona”

Läs, begrunda och försök applicera det här på fallet Pålsson.

Skrattretande, icke sant?

I Stadshuset handlar mycket om att de som sitter där med sin makt gärna vill, men inte kan göra vissa saker.

Vad? Jo, våra kommunpampar vill förvandla en gammal industristad på dekis till ett paradis för rikemansfolk vid det natursköna Öresund. Önskebilden är en stad där handel och kommers frodas och barnfmiljer med skattekraft bor lyckligt nära havet.

Därtill kommer att vår egen kommunpåve Torkild Strandberg verkar tro att han får styra och ställa till som han behagar. Och bakom Strandberg verkar Börje Andersson finnas som vår egen grå eminens, mannen som tycker att demokrati "är en dålig ursäkt för ineffektivitet". Christer Pålsson verkar ha haft en annan åsikt - och fick gå. 

Det som är intressant i sammanhanget är att det hela egentligen är beroende av sverigedemokraternas goda vilja. Helt oavsett vad Torkild och Börje kan tänkas hitta på.

Och mycket riktigt så har Torkild Strandberg sin främsta vapendragare i SD LAndskronas starke man Stefan Olsson.

Tur bara att Olsson är så pass lojal mot borgarstyret: annars skulle SD faktiskt kunnat påverka politiken i Landskrona hemskt mycket mer om de bara ville. Hittills har de inte fått ut så hemskt mycket mer än en politisk sekreterartjänst (som av en slump innehas av Stefan Olsson).

Läs även Vänsterpartiets frågor ang Pålssonaffären.

Vart är Landskrona på väg?

Jo, det kan man fråga sig.

 

Enligt en liten kommunal reklambroschyr med ovanstående rubrik så är vägen till lycka klart utstakad: Vi bygger nära havet  - alla blir glada.

 

Det är i alla fall den paroll som Landskrona stad delar ut via Per Fredrik von Platen, stadsbyggnadschefen.  

 

”Men det viktiga är inte de nya husen, utan alla de som vill bo i dem. De som flyttar hit sin kreativitet och skattekraft”, heter det i broschyren.

Äntligen, äntligen får vi alltså den befolkning vi vill ha – kreativa människor med ”skattekraft”.

Samtidigt på annan plats: Stadsdelen Öster, nerlusat med socialbidragstagande individer, ska saneras av privatafastighetsbolag - med kommunala pengar. Landskrona ska för detta ädla ändamål ta 95,5 miljoner pix från stadens pensionsreserv. Vi ska få nya moderna hus – och nya österbor. Ty, de som bor där nu lär ju inte nödvändigtvis ha råd att bo kvar efter alla de utlovade saneringarna. Modernt boende kostar - och ger Landskrona nya människor med mycket kreativitet och stor skattekraft.

 Hurra.

 

Alldeles oavsett det faktum att somliga varnar för alltför optimistiska befolkningsprognoser så hävdas det friskt att  välbeställda (och kreativa!) medborgare inom en snar framtid kommer att flockas i Landskrona: ”Efterfrågan är redan stor. För inga löpsedlar i världen kan svärta ner Landskronas makalösa läge.”

 

Visst, visst. Det ser man ju när man passerar de tomma lägenheterna i Nyhamn.

 

Jag läser vidare i den kommunala propagandabroschyren att alla invändningar som olika aktörer har framfört mot kommunens planer att förvandla Norra Borstahusen till ytterligare ett villa- och radhusreservat är - osanna.  

Det är väl bara att vänta och se.

 

Propagandastilen känns i alla fall igen. ”Slutsegern är nära”, hette det så sent som i april 1945 i mitt hemland. Ja, ja. det gick ju som det gick. Men bara man tror på’t, så…

 

 

Barnfattigdomen ökar

Barnfattigdomen i Sverige ökar. Och en av de värst utsatta kommunerna är Landskrona.

Enligt SCB är det hela 38,3% av alla barn Landskrona som lever i eller riskera att leva ett liv i fattigdom. Fyra av tio. 4 av 10. Smaka på denna siffra.

Görs det något mot det här i stan? Finns en handlingsplan mot barnfattigdomen? Nix! Jag minns min egen uppväxt med en ensam mamma som under en längre period på 1980-talet var arbetslös. Ibland gapade det helt tomt i kylskåpet. Hänga med på skolresa för 500 spänn? Glöm det. Märkeskläder? Nya kläder? Sällan. Åka kommunalt till stan? Klippkort på simhallen? Nix. Skivspelare? Jag blev t o m petad ur scouterna pga uteblivna inbetalningar av årsavgiften.

Nog har jag överlevt denna uppväxt. Men jag glömmer den inte. Och framför allt så knäckte den ständiga skamkänslan över att inte ha några pengar min mamma som mådde oerhört dåligt under mina tonåren.

Det hela har gjort att jag hatar klassamhället. Med hela min själ.

Det gör mig därför oerhört upprörd att politikerna i Landskrona nonchalerar det barnfattigdomsproblem som finns i Landskrona, staden där jag bor.

Smaka på siffrorna: 4 av 10 barn i Landskrona riskerar för f-n att växa upp i fattigdom! Egentligen borde det här vara anledning nog att göra något åt det.

Men i Landskrona brukar de ansvariga politikerna vifta bort sådana siffror.

Och påpeka att det som behövs för att lösa problemet är satsningar på "attraktiva, havsnära bostäder" som ska locka hit människor med högre skattekraft. Visst, när alla dessa hushåll med inkomster på så där 1 miljon/år äntligen flyttar hit så är det inte längre 4 av 10 barn som lever i fattigdom... 

I väntan på den här ljusna framtiden skiter man dock under tiden i den befintliga barnfattigdomen.

Jag för min del skäms över de siffror som Rädda barnen och SCB har publicerat.

Och det är ännu mera skamligt att det saknas en politisk vilja att bekämpa barnfattigdomen i vår stad: Vänsterpartiets yrkande att satsa resurser på en handlingsplan mot barnfattigdom röstades nyligen ner av samtliga andra partierna i Landskronas kommunfullmäktige. 

Folkpartiet, miljöpartiet och moderaterna, deras stödparti sverigedemokraterna samt socialdemokraterna tyckte inte att det behövs någon satsning mot barnfattigdom i Landskrona.

Till alla er som röstade emot yrkandet vill jag säga följande: Inget är värre än ett strukturellt utanförskap, ett utanförskap som sätter en stämpel på hela stadsdelar och befolkningsgrupper. Den sortens segregation skapar sår i samhället som är svåra att läka. Fattigdom skapar många problem som Landskronas styrande partiallians säger sig vilja bekämpa: dåliga resultat i skolan, arbetslöshet, missbruk, kriminalitet, bidragsberoende.

Är det då omöjligt att bekämpa barnfattigdom och ökande klassklyftor? Nej, det är det inte. Finns det bara en vilja så kan man vända trenden.

I Botkyrka kommun har man lyckats med detta. Enligt kommunalrådet Mats Einarsson genom att medvetet satsa ”på en generell välfärdspolitik grundad på rättigheter och medborgarskap”. 

I Landskrona ser man däremot inte något sammanhanget mellan medvetna satningar på allmän välfärd och minskad fattigdom.

Fattigdom betraktas här nämligen som en individuell brist. Eller rentav en kulturell sådan - här om veckan talade moderaternas lokala förmåga Cecilia Brorson om en "etnisk utmaning" i sammanhanget. Tydligen på fullt allvar.

Hur ofta har man inte hört någon folkpartist, moderat eller sverigedemokrat hålla föreläsningar om att folk ska komma ur sitt bidragsberoende. För att lösa problemet "bidragsberoende" är det piska och "krav på motprestation" som gäller. 

Framöver ska ovan nämnda partier ta pengar från försörjningsstödet för att skapa låtsasjobb för bidragssökande. Det är bara att tacka och buga - så här har ju faktiskt fattigvården fungerat förr i tiden också. "Landskronamodellen", som kommunens starke man Torkild Strandberg är så mallig över, är med andra ord beprovat praxis. Och urgammal klasspolitik. Det har också konstaterats att den här modellen är allt annat än liberal.

Hur det än må vara. Någon förbättring av barnfattigdomsstatistiken kommer man i alla fall knappast uppnå med den här modellen.  

Avdelning: Skitsnack

Ordföranden för Sverigedemokraternas kvinnoförbund Carina Herrstedt menar att det skulle vara naivt att påminna om statistik om mäns våld mot kvinnor – statistik som visar att mäns våld mot kvinnor tyvärr är ytterst vanligt förekommande i alla samhällsgrupper.

Hon skriver att ”våld mot kvinnor fördöms och föraktas i Sverige”. Och så hävdar Carina G bestämt att det skulle finnas något som heter ”vanligt svartsjukevåld”.

A slip of mind? Eller helt enkelt bara uttryck för att SD-kvinnorna faktiskt tycker att det är helt okej att svartsjuka män ska få ägna sig åt lite hederligt och vardagligt relationsvåld?

Tack för det, Carina! Tydligare än så kan det ju inte bli. Om våld i personliga relationer på det här sättet ses som något ”vanligt”, jo, då finns det faktiskt och uppenbarligen en risk att det här våldet  nonchaleras och osynliggörs, Carina Herrstedt.

Vänsterpartiet har reagerat på det senaste fallet av dödligt våld mot en kvinna i Landskrona genom att efterlysa resurser till en tjejjour och samordnade insatser av olika aktörer. Inte minst för att motverka det som kallas för ”hedersrelaterat våld”.

Jag kan inte se något ”naivt” i det.

Däremot kan jag se det som tydligt ideologiskt motiverat att just Carina Herrstedt och SD intresserar sig för övergrepp som lämpar sig som bränsle i en debatt som egentligen handlar om något annat än patriarkalt våld. Allt snack om hedersvåld blir bara ett redskap för att sprida ett illa dolt rasistiskt budskap. Det har vi varit med om för:

Henning Süssner Rubin

Ordförande Vänsterpartiet Landskrona