Stå upp för din förort

Jag läser en artikel i DN som beskriver en process som känns igen här i Landskrona - stadens förorter tillåts förvandlas till sociala öknar eftersom, så lyder tesen i artikeln, kommunpolitikerna "tappade förtroendet för planering". 

Vete fan. Här i härliga Landskrona händer det här definitivt med flit: stadsdelar i Landskrona där folk med "låg skattekraft bor" skall förvandlas till sociala öknar. Landskronas framtidsdiskussioner kretsar uteslutande kring "attraktiva" och förstås havsnära nya bostadsområden. Det var så på sossarnas tid då Nyhamn byggdes. Det är så idag. Torkild Strandberg och hans stödpartier SD, M och MP går dockl längre än S. De stämplar hela Norrestad helt enkelt som "oattraktivt" och stadsdelens invånare i stort sett som icke önskvärda. 

Och det märks i kommunalpolitiken. Kommunens pengar går till bygget av Norra Bostahusens nya villakvarter. I Norrestad fick kommunägda Landskronahem ägardirektiv som har medfört att hyreslägenheter har rivits för att göra tillgången till dem sämre.

Rivningen av lägenheter på Emaljgatan.

Socialdemokraternas gamla hyrespolicy har skärpts ännu mer för att göra det omöjligt för en stor grupp människor att få ett eget tak över huvudet. I konsekvens främjas en svart marknad för andra- och tredjehandskontrakt på lägenheter och trångboddhet.
Ett skolcentrum har tömts på verksamhet och ska snart jämnas med marken. Allmännyttans lägenhetsbestånd kan dessutom komma att säljas ut - för att samla ihop det kapital som behövs för att (lyx-)renovera någon annanstans.
Det placeras dessutom just nu alltfler ensamkommande ungdomar i ett område där det inte finns så mycket annat att göra än att promenera runt eller måhända sparka boll på en lagom försummad bollplan. Snacka om att provocera ännu mer sociala problem.

Sammanfattningsvis stinker det här klassföraktet, låt oss se till att bekämpa det.

Medborgarinflytande versus "synpunktshantering"

Landskrona är en stad som imponerar på många sätt.

En (ohelig) allians bestående av Liberalerna, Moderaterna, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna har under flera års tid jobbat för ett "vägval Landskrona" som går ut på att bygga nytt nära havet för rikt folk och sanera bort sociala problem i centrum. 

Samma gäng sätter också hopp på "Europaspåret", drömmen om en ny fast förbindelse mellan Danmark och Sverige som ska gå via Landskrona. På så sätt ska Europas påstådda geografiska centrum äntligen få ligga mitt i centrum, fast på riktigt.

Vänsterpartiet har däremot velat se en utveckling av hela staden - Stadshuspolitikerna glömmer nämligen i farten ofta av att det redan finns många människor i Landskrona, fast lite utanför centrum och lite längre bort från Norra Borstahusen. Människor som skulle kunna delta i utvecklingen av staden, om de bara fick.

Men det får de inte.

Det är på sätt och vis inte konstigt att många människor i Landskrona känner ett utanförskap som bland annat yttrar sig i ett mycket lågt valdeltagande: I Landskrona stad fattas slentrianmässigt många politiska beslut som är bristfälligt förankrade bland allmänheten. Det finns en rad exempel på beslut i nämnder och kommunfullmäktige, där medborgar- och/eller brukarperspektivet var av mycket underordnad betydelse. 

I Landskrona som inte är särskilt stor, vare sig geografiskt eller till befolkningsantalet, borde det dock egentligen vara enkelt att motverka den här trenden. Vänstern har därför föreslagit att släppa in så många medborgare som möjligt i formella beslutsprocesser och ge alla Landskronabor möjlighet att lämna medborgarförslag till kommunfullmäktige.

Det blev dock tummen ner. 

Ovan nämnda gäng, L/M/SD/MP, vill förstås kunna köra på med sitt "Vägval" utan störande moment som medborgare med åsikter. Sossarna tyckte, så vitt jag förstod, att de redan driver precis alla frågor som är bra för medborgarna. Så varför ska medborgarna själva har någon talan? Konsekvensenligt så röstade de också emot förslaget.

Också förslaget att inrätta ett medborgarråd bestående av representativt utvalda Landskronabor, exempelvis enligt den modell som Malmö har utvecklat, dissades. Ett sådant råd skulle ha kunnat vara ett bra sätt att förankra sådana beslut som folk annars brukar få reda på först när de i princip redan är klubbade. Men nix.

Vårt förslag att varje förvaltning ska ta fram en egen handlingsplan för att förbättra medborgar- och brukardialogen inom respektive förvaltnings ansvarsområde, antogs däremot. Men det lär inte spela någon roll. Individ- och familjenämnden menar exempelvis och mycket talande i sammanhanget att någon sådan handlingsplan inte behövs: kommunen har ju deltagit i en enkät om medborgarinflytande som Sveriges kommuner och landsting har gjort. (Verkligen imponerande!) och att det går att lämna "synpunkter" direkt på webben.

Mycket riktigt så kan alla här i Landskrona lämna in synpunkter via hemsidan: "Den person som lämnar in en synpunkt får ange vad det är för typ av synpunkt. När synpunkten har hanterats så ska ärendet avslutas." hette det talande i den kommunala kommunikationsavdelningens senaste nyhetsbrev. 

Att "hantera synpunkter" innebär dock tyvärr inte att de skulle tas på allvar eller leda någonvart, men det förs i alla fall statistik över dem. Alltid något!

Ledsen Stadshuset, men jag tycker inte att min rätt som medborgare att skicka en synpunkt som blir en siffra i en statistik över inlämnade synpunkter är en särskilt imponerande insats för fördjupad lokal demokrati. 

Jag är också rätt så trött på att kommunpolitiken i Landskrona är så pass insnöad: De som styr prioriterar luftslott som Europaspåret och utsikten att Landskrona med lite tur och Guds och havets hjälp snart har ungefär samma befolkningsstruktur som Staffanstorp eller Bjärred. Påhejade av SD som ibland låter mer ivriga än självaste Torkild Strandberg i sammanhanget. Det stora oppositionspartiet är sig själv nog och klagar mest över att det inte längre är de själva som får hålla i taktpinnen.

Det lilla oppositionspartiet då, Vänsterpartiet? Vi har också våra käpphästar ("Satsa mer på Norrestad!") och är säkert också lika självgoda som alla de andra, utifrån sett. 

Det hade därför varit väldigt bra för demokratin i Landskrona om fler röster tilläts äntra den kommunalpolitiska scenen. Sådana oberoende röster behövs, de skulle kunnat berikat det politiska livet i staden. De skulle kunna ha bidragit till att fler människor orkar bry sig. De skulle kunna ha lett till projekt som kanske hade kunnat samla hela kommunfullmäktige - det finns ju många bra förslag som egentligen inte behöver ha någon ideologisk hemvist på den politiska höger-vänsterskalan. 

Men nej. Sådana röster, medborgarnas röster är inte välkomna. Eller ju, de är välkomna om folk bara har "synpunkter", men inga krav - och ingen rätt att dessa synpunkter någonsin tas på allvar. Medborgarförslagsrätten hade medfört att alla har en rätt på en ändamålsenlig "beredning". 

För att ändå skapa lite utrymme för fördjupad demokrati i Landskrona kommer jag därför gladeligen lämna in medborgarförslag  - ty när jag sätter min underskrift under dem så blir de plötsligt "motioner",  därför att jag är kommunfullmäktigeledamot. På så sätt tvingas politiken befatta sig med dem - och det gör att de får ett forum, de noteras plötsligt av lokala media, de blir föremål för diskussion. 

Först ut är en motion om tidiga integrationsinsatser, dvs språkundervisning och praktikplatser för nyanlända utan svenskt personnummer som idag står helt utanför SFI-systemet och Arbetsförmedlingens ansvar. Fler sådana "medborgarmotioner" är på gång. Och alla ni som läser det här är uppmanade att lämna in ännu fler. 

Vad kan man då motionera om? Precis allt du kan tänka sig - så länge det handlar om något som kommunen kan och ska göra. Så var kreativa och hör av er, enklast genom att klicka här. 

Kafka? Eller bara ett svek?!

Jag nöjer med mig att länka till min egen blogg för att undvika missförstånd:

http://henke-s.blogspot.com/2012/11/kafka-eller-bara-svek.html

OBS! Denna lilla bild har förstås inget att göra med texten ovan och avspeglar bara en allmän sinnesstämning. 

Öster = Bronx?

Öster?

Landskrona styrs av människor som på allvar tror att man enkelt kan "ändra befolkningsstruktur". Enligt Torkild Strandberg och hans fränder behöver man bara bygga nya bostäder nära havet för rikets bättre bemedlade medborgare samt att göra livet surt för mindre bemedlade och i och med detta oönskade individer. Och hokus-pokus, så flyttar de här grupperna dit herr Strandberg vill att de flyttar. Fattigt folk dit pepparn växer, rikt folk till Borstahusen. Eller kanske Jönsaplan.

Även om det är alldeles sant att "politik är att vilja" så finns det något man inte har tänkt på i det här sammanhanget: Folk gör inte alltid så som konsulterna tror att de gör.

I Landskrona finns gott om tomma lägenheter. Risiga hyresrätter liksom nya och fina bostadsrätter står tomma. De förstnämnda, eftersom kommunala Landskronahem har ett inkomstgarantikrav som gör att t.ex. ungdomar får bo hemma eller flytta någon annanstans om de vill bo själva. De sistnämnda, därför att bostadsmarknaden är mättad och det helt enkelt finns för många nya, fina och dyra bostadsrätter i det här landet. Men likförbannat så vill man bygga ännu fler här i Landskrona.
Nu har stadsdelen Öster hamnat i fokus. Den konsultutredning som ska lösa alla problem är tydligen klar nu. Men av skäl, som bara den hemlighetsfulle Torkild Strandberg förstår, har man lagt locket på resultatet.

Man får gissa att man från borgerligt håll försöker tackla problemet genom att försöka rusta upp eller rentav konvertera lägenhetsbeståndet.

Att riva hus, göra lägenheter dyrare eller förvandla de till bostadsrätter är en mirakelkur som moderaterna och folkpartiet använt sig av i bl a Stockholm stad. Det dumma är att det inte har fungerat särskilt väl. Vare sig "järvafältsregler" (du ska ha fast egen inkomst för att få hyra), rivning av lägenheter (i Rinkeby på 1990-talet), nybygge av bostadsrätter (i Tensta och Rinkeby) eller konverteringen av bostadsbeståndet har bitit på det faktum att det fortfarande bor en massa icke-kristna, arbetslösa och annat löst folk i Järvafältets bostadsområden.

Vad ska man säga om den här historien? Ska man skratta eller gråta?

Kort fullmäktigerapport - 30/1-2012

Gårdagens kommunfullmäktige bjöd inte på några större överraskningar.

Kvällens långsittning inleddes med en längre diskussion om den borgerliga treklöverns arbetsmarknadspolitik. Torkild Strandberg m fl tydliggjorde att det är nya bostäder för välbemedlade som ska lösa Landskronas problem med arbetslöshet. Befolkningen ska bytas snarare än att sättas i arbete.

Treklöverns plan att stänga det offentliga rummet vid Jönsaplan genom att smälla dit en gated community för rikt folk (som t.o.m. ska "kunna angöra sina lägenheter från vattnet" i en stängd "veneziansk gårdsmiljö") åkte på en återremiss.

I den avslutande debatten fick (v)i och sossarna veta att det är meningslöst och elakt att "förhala" borgerliga planer.

Sverigedemokraterna biföll som vanligt allt som kom från borgerligt håll.

Inga överraskningar som sagt.

Men vi kan glädja oss över att Lennart Jönsson och Heidi Ukkola Grönlund gjorde premiär i fullmäktige.

Läs mer i HD: http://hd.se/landskrona/2012/01/30/aterremiss-pa-detaljplan-for/