Skratta? Gråta? Landskrona!

Landskronas stadsdirektör Christer Pålsson får sparken efter knappt fyra månader till en kostnad på så där 2 miljoner kronor.

När herrarna Pålsson, Andersson och Strandberg inte kan komma överens så kostar det oss alla 2 miljoner. Torkild Strandberg vill ju gärna framstå som en handlingens man. Koste det vad det koste ville.

Och detta i en kommun som inte vill satsa extra resurser på en handlingsplan mot barnfattigdomen, som skär ner inom hemtjänsten och som precis har klubbat extra avgifter för trygghetslarm åt åldre (pga kostnaderna...).

Ska man skratta eller gråta? Eller bara bli förbannad?!

Jag är benägen att skratta.

Landskrona håller på att bli ett slags realsatir på hur politik inte borde vara. Starka män som är ungefär så som vanligt folk tror att "politiker" i största allmänhet är: Självgoda, pampiga, inkompetenta... Manusförfattarna till Borgen kunde faktiskt hitta en del inspiration här i Landskrona.

Tänk bara på att Landskrona (i sig skrattretande) värdegrund vid namn "BRA” där B står för bemötande, R för resultat och A för ansvar.

Värdegrunden beskrivs på kommunens hemsida bl a med de här formuleringarna:

”Vi som arbetar i Landskrona stad har ett professionellt och respektfullt bemötande, gentemot den demokratiska processen, våra kommuninvånare och övriga aktörer, men självklart också gentemot varandra i organisationen.”

”Vi verkar för ett effektivt resursutnyttjande och tar aktivt ansvar för att utveckla vår verksamhet.”

”Vi bidrar till att skapa goda arbetsplatser som präglas av engagemang och arbetsglädje. Vi tar ansvar för att vara goda förebilder för Landskrona”

Läs, begrunda och försök applicera det här på fallet Pålsson.

Skrattretande, icke sant?

I Stadshuset handlar mycket om att de som sitter där med sin makt gärna vill, men inte kan göra vissa saker.

Vad? Jo, våra kommunpampar vill förvandla en gammal industristad på dekis till ett paradis för rikemansfolk vid det natursköna Öresund. Önskebilden är en stad där handel och kommers frodas och barnfmiljer med skattekraft bor lyckligt nära havet.

Därtill kommer att vår egen kommunpåve Torkild Strandberg verkar tro att han får styra och ställa till som han behagar. Och bakom Strandberg verkar Börje Andersson finnas som vår egen grå eminens, mannen som tycker att demokrati "är en dålig ursäkt för ineffektivitet". Christer Pålsson verkar ha haft en annan åsikt - och fick gå. 

Det som är intressant i sammanhanget är att det hela egentligen är beroende av sverigedemokraternas goda vilja. Helt oavsett vad Torkild och Börje kan tänkas hitta på.

Och mycket riktigt så har Torkild Strandberg sin främsta vapendragare i SD LAndskronas starke man Stefan Olsson.

Tur bara att Olsson är så pass lojal mot borgarstyret: annars skulle SD faktiskt kunnat påverka politiken i Landskrona hemskt mycket mer om de bara ville. Hittills har de inte fått ut så hemskt mycket mer än en politisk sekreterartjänst (som av en slump innehas av Stefan Olsson).

Läs även Vänsterpartiets frågor ang Pålssonaffären.