Vart är Landskrona på väg?

Jo, det kan man fråga sig.

 

Enligt en liten kommunal reklambroschyr med ovanstående rubrik så är vägen till lycka klart utstakad: Vi bygger nära havet  - alla blir glada.

 

Det är i alla fall den paroll som Landskrona stad delar ut via Per Fredrik von Platen, stadsbyggnadschefen.  

 

”Men det viktiga är inte de nya husen, utan alla de som vill bo i dem. De som flyttar hit sin kreativitet och skattekraft”, heter det i broschyren.

Äntligen, äntligen får vi alltså den befolkning vi vill ha – kreativa människor med ”skattekraft”.

Samtidigt på annan plats: Stadsdelen Öster, nerlusat med socialbidragstagande individer, ska saneras av privatafastighetsbolag - med kommunala pengar. Landskrona ska för detta ädla ändamål ta 95,5 miljoner pix från stadens pensionsreserv. Vi ska få nya moderna hus – och nya österbor. Ty, de som bor där nu lär ju inte nödvändigtvis ha råd att bo kvar efter alla de utlovade saneringarna. Modernt boende kostar - och ger Landskrona nya människor med mycket kreativitet och stor skattekraft.

 Hurra.

 

Alldeles oavsett det faktum att somliga varnar för alltför optimistiska befolkningsprognoser så hävdas det friskt att  välbeställda (och kreativa!) medborgare inom en snar framtid kommer att flockas i Landskrona: ”Efterfrågan är redan stor. För inga löpsedlar i världen kan svärta ner Landskronas makalösa läge.”

 

Visst, visst. Det ser man ju när man passerar de tomma lägenheterna i Nyhamn.

 

Jag läser vidare i den kommunala propagandabroschyren att alla invändningar som olika aktörer har framfört mot kommunens planer att förvandla Norra Borstahusen till ytterligare ett villa- och radhusreservat är - osanna.  

Det är väl bara att vänta och se.

 

Propagandastilen känns i alla fall igen. ”Slutsegern är nära”, hette det så sent som i april 1945 i mitt hemland. Ja, ja. det gick ju som det gick. Men bara man tror på’t, så…