Öster = Bronx?

Öster?

Landskrona styrs av människor som på allvar tror att man enkelt kan "ändra befolkningsstruktur". Enligt Torkild Strandberg och hans fränder behöver man bara bygga nya bostäder nära havet för rikets bättre bemedlade medborgare samt att göra livet surt för mindre bemedlade och i och med detta oönskade individer. Och hokus-pokus, så flyttar de här grupperna dit herr Strandberg vill att de flyttar. Fattigt folk dit pepparn växer, rikt folk till Borstahusen. Eller kanske Jönsaplan.

Även om det är alldeles sant att "politik är att vilja" så finns det något man inte har tänkt på i det här sammanhanget: Folk gör inte alltid så som konsulterna tror att de gör.

I Landskrona finns gott om tomma lägenheter. Risiga hyresrätter liksom nya och fina bostadsrätter står tomma. De förstnämnda, eftersom kommunala Landskronahem har ett inkomstgarantikrav som gör att t.ex. ungdomar får bo hemma eller flytta någon annanstans om de vill bo själva. De sistnämnda, därför att bostadsmarknaden är mättad och det helt enkelt finns för många nya, fina och dyra bostadsrätter i det här landet. Men likförbannat så vill man bygga ännu fler här i Landskrona.
Nu har stadsdelen Öster hamnat i fokus. Den konsultutredning som ska lösa alla problem är tydligen klar nu. Men av skäl, som bara den hemlighetsfulle Torkild Strandberg förstår, har man lagt locket på resultatet.

Man får gissa att man från borgerligt håll försöker tackla problemet genom att försöka rusta upp eller rentav konvertera lägenhetsbeståndet.

Att riva hus, göra lägenheter dyrare eller förvandla de till bostadsrätter är en mirakelkur som moderaterna och folkpartiet använt sig av i bl a Stockholm stad. Det dumma är att det inte har fungerat särskilt väl. Vare sig "järvafältsregler" (du ska ha fast egen inkomst för att få hyra), rivning av lägenheter (i Rinkeby på 1990-talet), nybygge av bostadsrätter (i Tensta och Rinkeby) eller konverteringen av bostadsbeståndet har bitit på det faktum att det fortfarande bor en massa icke-kristna, arbetslösa och annat löst folk i Järvafältets bostadsområden.

Vad ska man säga om den här historien? Ska man skratta eller gråta?