Strandberg och Juholt

Under den senaste tiden har media skapat en del rubriker kring olika riksdagsmäns utnyttjande av förmåner. Fallet Håkan Juholt är bara den senaste och mest hysteriskt diskuterade i raden.

Vi vet nu, efter att hela fallhistoriken har avslöjats, att Håkan Juholt inte är sämre än andra riksdagsmän när det kommer till utnyttjandet av diverse förmåner.

Problemet är att det över huvud taget är möjligt för politiker som Juholt att utnyttja ett system som i grunden är förlegat. Att riksdagspolitikerna lever i en verklighet som skiljer sig så radikalt från allmänhetens levnadsvillkor är nämligen ett stort problem.

Vilken normal dödlig skulle få bostadsbidrag med en inkomst på 56000 kronor i månaden? Vem kan avstå från att ”stå till arbetsmarknadens förfogande” i åratal och räkna med att få behålla sin tidigare inkomst?

Torkild Strandberg (fp) är Landskronas starke man. Samma man som nyss ökade sin egen inkomst med så där 20% och som har mage att samtidigt kräva att ”socialbidragstagare ska arbeta för pengarna”.

Jag ser ett samband här.

Politiker beviljas förmåner och arvoden som ligger långt över vad de flesta människor någonsin kan komma i närheten av att tjäna. De kan dessutom höja sina egna löner. Och ta bort inkomsten från andra, se exemplet Strandberg. Helt okej kanske för en borgerlig politiker, de kan ju misstänkas hitta sina inspirationskällor bland landets kapitalister.

Men det hela gör att avståndet mellan politiken och folket ökar. Vårt samhälle blir kallare. När alltfler människor drabbas av ”utförsäkring” och får det svårt att få vardagen att gå ihop är det upprörande att landets politiska elit låtsas som ingenting och utnyttjar sina förmåner i lugn och ro. 

I Landskrona är Vänsterpartiet det enda partiet som motsatte sig en höjning av politikerarvodena. Vi har också kämpat mot den borgerliga treklöverns föraktfulla politik mot personer i behov av ekonomiskt stöd.

I riksdagen är Vänsterpartiet det enda partiet som vill att riksdagsmännens ersättning ska sänkas påtagligt, närmare bestämt från dagens nivå till 42500 kr dvs ett s.k. basbelopp. Vi vill helt enkelt minska avståndet mellan politiken och väljarna, det behövs mer tilltro till partipolitiken, inte mer bränsle för politikerförakt.