Leva i kylan

Livet känns tungt, luften värker av besvikelse
Men allt är inte slut
De som var före kommer efter
När räknaren proklamerar talen för sista gången

Kanske!

Fram tills klockan slår sitt sista slag
Hoppas jag på hoppet
Efter det ska jag tömma bägaren
Och välkomna det förflutna till framtiden

Låta de svunna tiderna släpa fram
Pigan, drängen, daglönaren och tjänstehjonet
Stående med böjda huvuden och mössan i hand
Tackande för att de får leva för att slita ut sig

Leende stöveltramp ekar i kammaren
Den kalla vinden fryser varma hjärtan till is
Att få leva kräver motprestation
I hårda tider hårdnar allt

Tjälen lämnar inte marken före våren
Fimbulvintern är lång
Men socialismen är van vid kyla
Den föddes, växte upp och lever i den
Det är i den som elden tänds och växer

Med bensin av ilska ska den vattnas
Med skolning ska den kanaliseras
På de som förtjänar den
Svedda ska de be om ursäkt för att de tog
Det som är vårat